Tanngrisnir och Tanngnjóstr är de två getter som drar Tors vagn över himle,n och för honom och hans följeslagare runt i de “Nio Världarna”. Gnistor och blixtar slår ut från vagnens hjul när den far fram, och ljudet av åska signalerar Tors ankomst. Även om Tanngrisnir och Tanngnjóstr är Tors betrodda getter, kan de fortfarande sluta som middag om ingen annat mat finns tillgänglig, dock, som alltid, kommer de att återuppstå senare igen.
Det finns en historia som berättar om en gång då Tor och Loke reste tillsammans med Tors vagn, dragen av Tanngrisnir och Tanngnjóstr. När solen började gå ner kom de till en bondes hus. Bonden och hans familj var mycket fattiga och kunde inte ge mat åt gästerna (och särskilt Tor var känd för att äta stora mängder mat, han lär ha ätit en hel oxe vid mer än ett tillfälle).
Tor bestämde sig för att använda sina två getter till middag. Alla fick äta, men på det mycket viktiga villkoret att ingen bröt några ben, samt att alla ben skulle samlas tillbaka för att läggas på getskinnen. Detta var nämligen förutsättningen för att Tor skulle kunna återuppväcka getterna till liv igen.
Under kalaset övertygade Loke, som alltid ville hitta på elakheter, ett av bondens barn, en ung pojke vid namn Thjalfi, att bryta ett av benen för att kunna suga ut den söta märgen, vilket också skedde. Tor vaknade och steg upp i tidiga gryningen. Han tog tag i hammaren Mjölner och gick till getskinnen med benen, och började svinga hammaren över getskinnen. Benen började dansa på getskinnen och bildade formen av de två getterna igen, och plötsligt var tillbaka till livet igen, som många gånger förr. Men en av getterna haltade på ett ben. Tor gick snabbt ner på knä och kände på getens ben, han insåg att det benet var brutet. Tor blev nu både ledsen och arg och bad omgående bonden och hans familj att komma ut. När familjen kom ut visade Tor vad som hade hänt och ville veta vem som hade brutit benet. Loke stod vid ingången till huset och log mot pojken. Hela familjen stod där förlamad av rädsla och tittade på Tor, som höll i sin hammare Mjölnir, medan gnistor flög till vänster och höger genom luften i och med att han var upprörd.
Efter en stunds tystnad erkände Thjalfi vad han gjort. Tor såg den blick som Loke gav pojken, och förstod vad som hade hänt. För att kunna hjälpa pojken in i bättre tankar och en bättre framtid, uppmanade han Thjalfi och hans syster att följa med Tor för att arbeta tillsammans med honom och hans familj som ett medel och gottgörande för vad han hade gjort, vilket också skedde. Sagan berättar faktiskt inte vilken get som skadades och om den förblev halt permanent.
Denna historia visar hur viktigt tillit och förtroende är, om att omge sig med rätt personer, och skapa band som hålls. Just här har vi flera relationer som är avgörande; Tors och Lokes relation, medvetenheten om att man kan, eller inte kan, lita på relationen. Vikten av att skapa förutsättningar för tillit när man träffar nya människor. Till sist Tors koppling till sina två getter, deras tillit till honom och hans tillit till dem. Den här historien slutade inte helt bra, det kan vi konstatera, men den kan fungera som en påminnelse för oss om hur viktigt det är att bygga pålitliga och ärliga relationer mellan både djur och andra människor. Därför ser vi Tanngrisnir och Tanngnjóstr som symboler för det – tillit, förtroendet och ärlighet.
